.

skriver me Carinne på face. hon är i torsby och jag i sunne. två grannkommuner har verkligen förmågan att kännas som två olika kontinenter ibland. sakner piga, körkort å grejer. är så sugen på å va huslig och barnslig. vill ut på långa skogspromenader i mina gummistövlar, plocka svamp och bli svett, med ludde runtomkring. vill tända eld i öppna spisen, baka och laga god mat. iallafall äta den. mysa med kärlek i värme. saknar mamma, de vänner jag inte träffar så ofta och de vänner jag träffar men som ändå inte nog. så jävla bra är ni. vill va hos farmor och farfar nu, mysigaste köket, brasan, baket, myset, fia med knuffet, kortspelet och pratet.

jag saknar barndomen, en kylig höstdag på den stora gården utanför det stora röda huset. vore jag 7 nu, då hade jag förmodligen suttit i sandlådan och lekt med bilar, byggt sandhus, ätit sten och jagat får.

ligger själv i en lägenhet i ett betongsamhälle som jag så fint kallar det och tänker på alla jag älskar - och saknar. nuru pappa, nu har du varit 49 år i 46 minuter. herre jesus, vad jag älskar dej, och saknar dej. om jag kunde så skulle jag göra allt som stod i min makt för att förändra ditt öde så att jag skulle kunna få tillbaks alla dagar och år med dej, som jag missat. can't help myself, utan gråter bara av en sån liten grej som att se att klockslaget är över tolv och att det är din födelsedag. din 49:e. fyfan. jag vill hem till trygga amar igen.

at this moment there is 6,928,198,253 people in the world.
some are running scared. some are coming home.
some tell lies to make it through the day - others is just now facing the truth.
some are evil men disguised in goodness, and some are good, struggling with evil.
6 billion people in the world, 6 billion souls. 
and sometimes, all you need is one.   

6,928,198,253

har ni tänkt på vad mycket en doft kan göra egentligen?

idag gick jag från tunnelbanan mot lägenheten, i motvind, och gick bakom en relativt ful kille. men i vindarna mot mej kom hela tiden en underbar gammal doft som jag så väl kände igen, och jag visste direkt vilken parfym han använde då ett x till mej haft den samma, men iallfall, det gjorde att han fångade min uppmärksamhet tio ggr mer mot vad han skulle ha gjort om han inte doftat så gott. säger inte att han blev snyggare, han var liksom lika ful hela tiden, men jag kunde inte låta bli att gå lite närmare honom bara för att få känna denna underbara doft i några sekunder till. han kollade konstigt på mej efter ett tag. tror jag det när jag gick och riktigt sniffade ut i tomma luften efter alla doftvågor som kom emot mej av denna underbara parfym.

för gamla minnens skull ska jag imorn innan jobbet åka till Stockholms stadion och kolla. det kommer framkalla en och annan känsla och tanke, då jag var där när jag var mindre, med mamma, pappa och min bror för att kolla på min första stora friidrotts-tävling live. det var så mäktigt, så otroligt och så stort för mej. ett av mina bästa minnen med min familj. Nicke var helt exalterad över att få se Maurice Greene, världens snabbaste man (då), och jag var exalterad över att få se precis allt, då friidrotten var mitt liv i princip.

Som jag skrivit tidigare, är jag väldigt lik min pappa, och så även i smak gällande det mesta.

The rock är en av de filmer han älskade. den går på fyran just nu och jag fastnade direkt. jag älskar den och kan se den hur många gånger som helst, precis som Pearl Harbour och Con air. och varje gång jag ser dem, så tänker jag på pappsen. saknaden sköljer alltid över mej som en bitande våg som inte vill ge sej av sen. den ligger liksom kvar och gnager ett tag och jag blir periodvis en bergochdalbana i humör och känslor, för att jag saknar honom och livet med honom.

just nu, efter att ha suttit och delat lite cider med Koffe och Christian i några timmar innan de drog vidare till något uteställe, så sitter jag själv och ser på The rock. låten spelas i filmen, som jag valde till din begravning och jag kan inte undvika det som alltid händer, så fäller en tår, saknar och försöker bearbeta det faktum att man inte kan förändra på det förflutna.




I miss u. jag behöver dina stöttande, visa ord och stärkande kramar nu.
det finns ingen som du. fan fan fan vad jag älskar och saknar dej

"Har du rosa skor?"
"varför har du rosa-randiga skor för?"
"fy fan av fult!"
"jävlar så stygg"

ni vet någonting man gjorde eller var med om när man var liten, sånt sitter alltid kvar när man blir äldre och man kan få såna väldiga flasbacks. det behöver inte vara något utomordentligt, utan kan vara något jättevardagligt och tillochmed tråkigt. anton sitter nu bredvid mej och bläddrar i tidningen och jag får en sån där behaglig mys-känsla i kroppen. det får mej att tänka på när jag var mindre och när alla vuxna gjorde det; pappa farfar mamma farmor morbror osv. det gav mej alltid någon sorts trygghetskänsla att se eller höra någon bläddra i en tidning eller en bok, eller att höra blyertsspetsen mot ytan på ett papper. vet inte varför, men så är det. så just nu är anton och tidningen dagens höjdpunkt ha-ha.

förövrigt så har helgen varit great!
80-tal med andra kycklingar poliser pippi långstrumpar och negrer hos moa var flera tummar upp.